När jag flyttade hemifrån 2005 så skaffade jag katt nästan direkt, det blev en tur till Fiahemmet och fann där min kärlek sittandes i en bur tillsammans med flertalet katter, bara det att min lilla goding satt längst in i ett hörn och vågade sig inte fram. Gick in i buren och satte mig på huk, de flesta katterna kom fram snabbt och gosade, men inte hon... Efter en stund kom hon försiktigt fram och luktade på min utsträckta hand, och slickade den försiktigt. Jag var SÅLD! Henne ska jag ha!
Pratade med en volontär som berättade att hon hette Ewy och var dryga året och hade blivit omplacerad flertalet gånger under dennes tid på Fiahemmet. Det kändes inte relevant för mig, jag var förälskad! Hem till Norralundsgatan for vi, och en nyfiken liten misse med svart haka utforskade lägenheten efter att ha legat en lång stund under sängen. Hon fick ett nytt namn Nala. För en ny start i ett nytt hem med en ny matte.
Märkte under tiden vi haft henne att hon är rätt skygg av sig, och reagerar med rädsla på män. Kanske någon som tidigare varit dum mot henne? Men med tiden har ett band mellan mig och Nala vuxit fram och vi har en ovillkorlig kärlek till varandra. Det är klart att det finns lite småsaker som att hon ibland gör, så som att hon kissar på tröjor på golvet, eller plastpåsar och väskor, men detta är inte ofta och är något man muttrar över för stunden och sedan glömmer.
Hon är trots allt min Nala och när hon visar sin kärlek till mig så hoppas jag hon känner min lika starkt tillbaks.
Nala fick en liten "låtsas" syster några månader efter hennes hemkomst, en liten kattunge som vi kallade Lillan. Denna är nästan motsatsen till hur Nala är, hon är social, högspinnande. :) Hon är också min bebis här hemma, dock är hon inte lika liten längre som hon en gång var, så namnet Lillan kanske inte längre passar hennes kroppsform, *skrattar* men för oss kommer hon nog alltid var lillmissen som spinner så högt hemma i vårt sällskap.
Sedan Oscar kom hit till oss har jag inte längre samma tid för mys med missarna, men på något plan tror jag dom förstår, för när lilleman sover, kommer dom försiktig fram och myser intill oss i sängen, eller gör som Nala igårnatt hoppar upp på sängkarmen intill mig och sitter där i mörkret och vakar över oss.
Båda mina katter är från Fiahemmet, sugen på att skaffa katt eller bara stödja en bra verksamhet gå då in på : http://www.fiahemmet.se/
/TINA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar